lysknapp

Just nu skulle jag betala mycket för att få dö, har gråtit i ungefär en timme nu och allt känns bara skit. Det är ganska konstigt att det ska behöva bli så här sjukt vrickat. Det känns som ingen har svar på något längre, allt bara är och fortsätter lika åt helvete varje jävla dag. Varför ska allt vara så jävla komplicerat och smärtsamt för? Och när fan ska det ta slut!? Det vore så fruktansvärt skönt om vi bara kunde byta plats för en dag. Missta mej fan inte för att tycka synd om mej själv, för det gör jag inte. Men jag måste härifrån, eftersom det bara finns en sak i livet som jag verkligen vill som tyvärr inte är möjligt så måste jag tänka om. Just nu känner jag mej mer ensam än någonsin, jag känner inte att jag har någon som jag verkligen kan prata med längre. Ingen som bryr sej iaf! Jag blir arg på mej själv, hur fan kunde jag vara så korkad att låta det bli så här, att jag lät det gå så jävla långt och än vill jag inte ta mej ur det. Den lilla lilla stunden är just då värd all smärta i hela världen. Om jag kunde skulle jag dra tillbaka tiden och fixa det som gick snett. Jag har haft mina chanser men jag har bara kastat bort dom. Sådant man ångrar nu istället. Jag känner bara att jag inte har någon lust med nånting alls längre. jag har tappat gnistan...
Godnatt!